Jag tittade på nyheterna nyss, och såg denna unga pojken som tog sitt liv pga mobbning.

Jag lider med honom och hans familj, för jag vet hur det är att bli mobbad.

Högstadiet var den värsta tiden i mitt liv, kom till en helt ny skola, med sina förra klasskamrater, träffade en kille som jag blev kär i och sedan tillsammans med, gjorde slut med honom för jag var ju bara 13 år, och ja lite av en killtjusare.

Han tog det inte bra, och han umgicks med en 2 år äldre tjej som började attackera mig med ord som h'ra, s'ampa, skrek efter mig i korridoren, ringde till mig och hotade mig, jag började klä mig svart, färgade håret svart, blev trotsig mot mamma och rent ut sagt elak mot min stora syster, började skada mig själv, struntade i skolan, rymde hemifrn och började dricka och röka.... det var en punkt där jag inte orkade mer, det var nära att jag tog mitt liv, jag hade rakhyveln och var redo att bara få slut på allt, när jag hörde min lillebror komma, och då började jag tänka, jag kan ju inte lämna min lillebror, och inte mamma eller min stora syster, för jag själv skulle sjunka under jorden om någon av dom skulle gå bort.

Så jag gjorde det inte för jag tänkte, varför ska jag tänka på vad alla andra säger, det är ju ändå min familj som jag behöver lyssna på, dom älskar ju mig för den jag är och accepterar mig. Det var mer än bara mobbningen som ledde mig till självmordstankar, men dom är för personliga, för att kunna berätta här.

Men det jag vill få sagt med det här är: snälla låt bli mobba, om du stör dig så på den personen ignorera personen isåfall, då mår du bättre och den personen mår också mycket bättre. Det finns inget som sårar så mycket som elaka ord.

Jag hoppas på en bättre och mer förstående värld.

Love / MummyToMoa

Idag, skulle jag klippa och färga håret, jag kom dit, jag berättade hur jag ville ha det och vad hon absolut inte fick göra, hon började klippa och vi bestämde att jag skulle köra slingor i håret, när det var färdigt fortsatte hon klippa mitt hår, och gjorde det jag absolut INTE ville hon skulle göra, jag sa inte till för det var redan försent, och till råga på allt så stylade hon mitt hår precis som en gammal tant?! jag betalade gick därifrån och försökte att springa hem så att ingen skulle se min frisyr, jag brukar inte vara så kräsen med hur mitt hår ser ut, och inte bry mig så mycket, men idag då var det första gången jag känt mig riktigt nere pga håret, då måste det jue vara helt fel!

Att ens hår kan förstöra en hel dag? jag har aldrig varit med om detta så är otroligt chockad av detta...?  

Jag hoppades mer på att jag skulle känna mig snygg och uppiffad, men nae....

Nu slutar jag skriva för nu börjar jag bli förbannad på att jag ens bryr mig...  

(Jag skyller på humörförändringen efter förlossningen   )

Så nu ska jag försöka bli lite glad och mysa ner mig med min älskade och underbara sambo   

PoK / MummyToMoa